De dör ifrån oss....

14.11.2016 03:04

Ett tag var det bara mer eller mindre kända personer som dog. Det hugger lite extra i hjärtat när skådespelare, som man följt o gillat, dör. Likaså när sångartister säger tack för allt. Det berör en personligen. De har uttryckt mina egna tankar för att inte säga utformat dem många gånger. Det verkar vara alla i ungefär samma ålder som jag själv. Men nu börjar även kompisar ge upp andan. Ja, åldermässigt sett inget konstigt med det, men... just det, men söte jesus. det kan lika gärna bli jag nästa gång, ingen onaturligt med det. Fast det spräcker min pågående femårsplan och det tycker jag hemskt illa om. Hemskt.Jag var inte beredd på att de som dött under året skulle dö. Jag ville uppleva dem mer. Live. Och jag själv är lika beredd på döden som en fjortis! Ja ja, jag förstår ju att dödenär väldigt mycket närmre i tid jämfört med min födsel etc etc.

Nä det här funkar inte. Dör gör vi alla, punkt slut.<Är man 75 år måste man njuta av livet på ett annat sät. Än när man man var 40, 50.Man får skippa målet. Femårsplanen får inte vara ett jobba jobba i 4,5 år för att ge njutning i 0,5 år Ett sånt lotteri köper ingen vettig människa. Man måste från dag 1 kunna acceptera att "hoppsan, nu dog jag."

Får vända på steken och redan i morgon göra det som är jädrans kul att göra men att det kan få ingå en femårsplan.

Jag vill lära mig Wysotskij sånger, läsa dem och sjunga några. Jag vill slöläsa Söderbloms Litteraturhistora

och beta igenom Balzacs "De mänskliga kommedin" tror jag samlingen heter och så vill jag ha tillgång till bil och så vill jag ha sex och så vill jag älska mina barn och barnbarn - där har Lova och Hampus fått en särställning - och så vill jag vara nära vän med Eva, vän med Monica och Kjell. Men det jävliga är att jag inte orkar älska någon. ÄLSKA. Jag andas men älskar ingen. Så min grundton är en smula bitterhet. Nu är jag en så social varelse att ingen märker det.

Skriver man blogg så här?